...och drar så ut i skogen att falska ormen slå" diktar Elsa Beskow. Och ibland är far på jobbet och då är det mor som får dra på rustningen (läs: hai-stövlarna).

Efter att ha ertappat huggormen på terassen två dagar i rad insåg jag att det är antingen vi eller den som besitter terassen i sommar. Och med två små i huset så är det hellre den än vi som ryker, så jag sprang efter spaden och uppmanade barnen att stanna inne. En stund senare var det tryggt att leka på terassen igen och mor hade lite samvetskval för massakern. Dessutom insåg jag att det är första gången jag tagit livet av något större än en fluga. Och egentligen är jag därtill en ganska stor ormvän (har bl.a. läst i Babar att "Arthur schasar bort ormen! istället för "dödar ormen" som det står så att barnen inte ska tro att man dödar djur bara sådär till höger och vänster), så nu går jag och väntar på att den dåliga karman ska slå in.

Både jag och maken lyckas på något konstigt vänster tappa bort våra vigselringar med jämna mellanrum, fast jag tror att han har tappat sin flera gånger än jag. Och varje gång ena av oss tappat en ring har vi hittat den igen med hjälp av en otrolig tur.

En gång har makens ring till exempel legat på en sten i vattnet på cirka en meters djup på ett annars helt grumligt havsbotten och en gång har ringen hittats under bältet i Zachris bilstol. Min har bland annat legat på bottnet av en butikskass.

Idag tappade jag min ring hos svärmor och var ganska säker att någon av barnen petat ner den i lavoarens avlopp (det finns inget vattenlås där). Samtidigt tyckte jag på något sätt att den gled av ute när jag tog i Zachris hand för att gå över vägen. Efter ihärdigt letande och otrolig desperation hittade jag den i gräset utanför huset.

Jag blir alldeles ifrån mig av detta med jämna mellanrum förekommande ringsökandet, men det känns alltid som ett gott omen när man hittar ringen igen. Och kommer den dagen då ringen inte kommer fram så får jag göra som min morfar som tappade sin ring i havet och konstaterade att då får man gå utan ring då.

Jag stötte på denhär videon på nätet som är så sirapsdrypande att jag började må lätt illa. Och det hela ledde till att jag började funderade på dethär med frieri och har nu lyckats egga upp mig på ämnet till den grad att jag måste ge utlopp för tankarna här. Denhär hela grejen med att fråga brudens farsa om lov innan man friar får mig att börja koka inombords. Alltså, vi lever år 2011 och det är liksom helt okej att pojkvännen frågar ens far om lov innan frieriet. Och att försöka motivera det med det endast är symboliskt hör ju inte till detta årtusende. Jag vill åtminstone inte vara föremål för något köpslående män emellan, symboliskt eller inte.

Syrran tog sig en sväng till N.Y. och hämtade dessa åt kidsen. Det sötaste är de små skoaskarna tycker jag.

Medan alla andra bloggar om hockeyfesten visar jag stolt upp skörden från veckoslutet. Det blev nässelomelett och rabarberkräm med vispgrädde.

Diskussionen går het kring den plötsliga öppna fientligheten mot finlandssvenskar och rapporter om verbala trakasserier strömmar in. För den som vill ha lite positiv feelis igen rekommenderar jag ett besök till Mehiläinen i Tölö. Den utländska läkare som jag besökte igår uppmärksammade tydligen mitt finlandssvenska namn, frågade på lite knagglig svenska om det är så att jag talar svenska och sa att han gärna tränar språket med mig. Det är sällan som man ser sådana initiativ.

Hurra för läkarcentralen Mehiläinen!

Såhär ser ett hörn av vardagsrummet ut just nu och värre lär det bli. Flytten är bokad om exakt två veckor!

Och nu har jag, som inte trots otaliga försök lyckats förminska mina bilder så att de ryms på bloggen, fått en sämre kamera till låns som tar sådär passligt små bilder som går att ladda upp direkt.

Hemsolen skrev om sitt mjukisföräldraskap. Också jag anmäler mig till klubben (och stjäl uttrycket av henne). Och liksom hos Hemsolen så var det inte heller något planerat utan det liksom bara kändes bra och blev så.

När Ksenia föddes för snart fyra år sedan höll hon oss vakna andra natten i sitt liv. På Ekenäs BB föreslog sköterskan att jag tar henne brevid mig i sängen och på den vägen blev vi (fast det fanns vissa försök till att få henne i egen säng, men då fick vi ju inte sova alls). Nattmatning med en liten går ju som en dans när man inte behöver lyfta huvudet från dynan ens då de vaknar. Jag var alltid pigg på morgonen men jag kunde aldrig säga hur många gånger ungen vaknade i natten för jag somnade om själv så snabbt att jag omöjligen kunde hålla räkning.

Zachris sov med oss från första början och en tid var vi fyra i sängen och det blev nog onekligen lite trångt ända tills för ett halvt år sedan då Ksenia självmant började sova i egen säng (dock i vårt sovrum). När vi flyttar till förorten efter sommaren har vi tänkt oss att barnen får börja sova i skillt rum men de får dela rum till en början så har de sällskap av varandra. Och om det inte lyckas så tar vi det lite senare sen...

Finns det några nackdelar med samsovning då? Jo, det skulle nog vara skönt att kunna läsa lite i sängen innan man somnar.

Jag shoppade loss lite på Iittala idag (detta berättar jag för att nu ha nån vettig inledning på historien) och tog vägen hem förbi Tempelplatsens kyrka. Kyrkans ingång doldes av en stor turistbuss varifrån ett gäng japaner höll på att stiga ut. När jag väl kommit förbi bussen blev jag helt frapperad av vad jag såg. De tycks ha påbörjat någon slags renovering av kyrkan och huvudingången såg ut som värsta raksan. Stängsel och annat fult bråte låg här och var och invid ingången stog några bygg-gubbar och kliade sig i håret.

Är det faktiskt inte möjligt att förverkliga saneringen av stadens turistattraktion nummer ett på ett lite mer estetiskt sätt? Och dethär ska sen vara Designhuvudstad anno 2012.

Nåväl, japanerna stod där lite förvånade men plockade snabbt fram sina kameror och började plåta.

Nå, vi har inte ätit margarin på flera år i vår familj. Efter att jag läste dethär på FloFood idag så är det väl bäst att undvika margarin också i fortsättningen. Jag kan inte fatta att myndigheterna i vårt land sackar så efter i näringslära! Det är väl dags att gå på barrikaderna senast när barnen börjar skolan och kräva smör och röd mjölk på bordet.